Var kommer dom där tankarna ifrån? Dom som hela tiden hindrar oss från att göra det vi drömmer om. Viljan att agera finns där men så fort det handlar om andra människor så känner vi oss så begränsade. Varför mäter vi oss hela tiden med omgivningen och… varför är det alltid vi som drar det kortaste strået. .. vi som inte duger och vi som vill dra oss tillbaka…?
Funderar ibland över detta. Rädslan för att våga vara framåt, våga visa vad vi kan utan att känna att vi blir bedömda eller dömda. Ja, för det är ju inte de andra som dömer oss utan det är vår egen rädsla. Omgivningen tycker att vi duger utmärkt som vi är. Rädslan för negativ respons sitter så djupt att vi glömmer bort hur bra vi är. Varför gör vi så mot oss själva?
Livet är alldeles för kort för att vi skall sitta och vara rädda för att göra det vi önskar så ta steget ut, det vi lär oss mest på här i livet är att våga. För om vi inte vågar kommer vi ingen vart och utvecklingen i våra liv stannar upp. Vi har ju fått livet här för att lära oss och för att utvecklas så varför vänta, det kommer kanske inte en andra chans.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar