Livet är som en backe upp mot en bergstopp.

Du följer stigen som slingrar sig uppåt. Ibland hittar du raka fina spår och ibland är det riktigt snårigt. Ibland hittar du din egen stig men ofta följer du den utstakade leden som följs av många.

När du lyfter blicken fångas du av ljuset men du litar inte på det och tittar åter ner i marken för att se vart du går.

När du når toppen, livets slut, ser du ett fantastiskt landskap när du tittar dig runt. Du ser ned där du har kämpat dig upp och du ser vart du har kunnat ta en annan väg och vad du har lärt dig av de stigar du gått.

Du ser de som är dig kära och som fortfarande går sina stigar uppåt, men dom ser inte dig utan att behöva lyfta blicken upp från stigen och lita på det som finns framför dom.

Grete HN